verkligeningenblogg

Det där med livet kändes himla trevligt och värt ett tag. Det är alldeles för tvära kast nu. Jag tänker ofta att man bara kanske kan stanna kvar i det där varma och fina och fluffiga som känns som sockervadd och som bah är överallt. Att man kan ligga kvar en stund till och bara.. dra sig. "Nej, jag vill inte kliva upp. Bara en liten stund till." Bara en liten stund till. En liten stund liksom. Men världen tycker annorlunda och sparkväcker en till den gråaste dagen någonsin.