at the end of the world
Man glömmer så lätt. Man växer upp och tror att man växer ifrån. Det är så jävla tråkigt att växa ifrån. Från och med nu ska jag bara växa in i. Utöka mitt mentala omfång och bara ta in. Allt. Växa ikapp. Kanske vänta in. Vet inte vart jag vill komma med det här alls. Känner mig bara så uppgiven och ledsen över att saker kan gå så jävla fel så himla snabbt. Och jag vet inte hur fan jag ska bete mig i den frågan just nn. Borde jag ringa? MCR är något man glömmer en stund och sen bah hör man dem igen och minns.
veckans
Jobbar hårt och länge. Men vad gör man inte. Trivs som fisken. Blir nog bra det här; livet. Saknar inte Sveg för fem öre. Alltid trevligt med familjen och så såklart.. och mat på bordet. Men that's about it. Har blandade känslor inför det, men jag tror att det kanske är bäst såhär. Tror jag släpper taget. Lägger väl ut en krok utan bete så får vi se om det nappar. Förövrigt jävligt sjukt det här med bombattack och dödsskjutning i Norge. Så jävla nära. Och ändå är man så sjukt distanserad. Jävla vidra saker; människor.
ljud
Gör ljud hela dagarna och inte oljud. Ljud är bra. Har bråkat endel med Nuendo, men nu har jag styrt till lite schyssta kortkommandon så nu ska vi förhoppningsvis komma bättre överens. Har dock inte hittat någon "Tab to Transient"-funktion. Kanske inte ens finns. Får googla. Stockholm är också bra. Bra människor och mycket människor. Jag gillar. Dessutom ska jag gå på Harry P ikväll. Det hade jag inte kunnat göra i hemma. Så tack Sveg, men nej tack. Kommer fälla minst en tår innan den första kvarten är avklarad. Oh yeah! Nu; macka.
runrunrun
HEJ TÄBY! HEJ STOCKHOLM! Sådärja, äntligen lite frisk luft. Det var fan på tiden.
if i was a simple man
Det här man att liksom helt vägra förstå att andra människor faktiskt kan gilla saker och ting. Nä fyfan.
