istället för ljud
Något som irriterar mig något så jävulskt ibland; när man vaknar mycket mycket tidigare än man hade planerat. Jag hade tänkt sova fram till iaf tolv-halv ett idag. Istället sitter jag här och dricker svart kaffe ur en grön mugg, lyssnar på Kent och har varit vaken i 1½ timme utan att lyckats åstadkomma mer än en provisorisk påklädning. Man blir så tafatt. Glömmer vad det är för dag och vad man hade tänkt göra, glider runt på tysta fötter och bah "FYLL MIN MUN MED DIN. FYLL MIN TID MED NÅGONTING!"
ki-ki-kicking into overdrive
Om jag fick vara en byggnad så skulle jag vilja vara en pyramid. Cheopspyramiden alltså. Vilket jävla byggnadsverk. Vilket jävla underverk. Jag tror jag älskar den pyramiden. Varje jävla stenblock är högre än mig och det lättaste väger ca 2,5 ton och det tyngsta 15 ton. Trots dess storlek och den tidens "bristande" utrustning finns inte en missberäkning, inte något alls byggmästarna inte tänkte på eller inte räknade ut. Sidorna är lika långa och den ursprungliga höjden genom bottenplattans area blir pi. Dessutom är den helt perfekt placerad efter de fyra väderstrecken. Detsamma gäller för gångarna och rummen inuti.
Mäktig och perfekt i alla avseenden.
+
Where I end and you begin?
to whatever makes me love you more
Totalt mörker. Ogenomträngligt jävla mörker. Igår låg jag i min säng och kunde inte somna, för det var alldeles för mörkt. Ingenting alls. Sådär mörkt att det känns ansträngande och påträngande mot ögongloberna. Det liksom pressar sig tätt inpå. Trycker ner en så långt ner i madrassen det bara går och man kvävs nästan. Och man kan liksom inte ens låta bli att fundera över hurvida det ens finns något därute eller om man ligger i en säng som svävar i tomma intet. Efter en liten stund så kunde jag nästan urskilja de självlysande stjärnorna på väggen en bit bort. Sen om det bara bidrog till den där känslan att sväva i ingenting eller inte, det vet jag inte. Det jag vet är att jag sträckte ut handen, la handflatan mot väggen och lät all osäkerhet på världen strömma ut och bort. Till ljudet av avtagande regn och med handflatan tryckt mot väggen somnade jag iaf tillslut.
c-minor
Insåg tydligen i helgen att Härdalsyran borde funnits med i listan över ställen jag inte vill vara på. Fredagen fylldes upp till bredden av vin och öl och blev tydligen lika rolig som i princip hela förra sommaren. Snabbt gick det också. Överlevnaden firades under lördagen med spya, huvudvärk och kolbulle. Tre timmar sömn i en alldeles för liten soffa kändes fruktansvärt behövligt. Andra kvällen kunde ha blivit fin för det började bra med trevligt sällskap. Sen missade jag Ola och fann mig själv fruktansvärt ensam i ett fullproppat och väldigt varmt öltält. Ångrade mig, hällde ut ölen och köpte cola istället. Försökte förgäves ringa Malin i hopp om att mota bort den där nedrans ensamhetskänslan som smög sig närmare. Fick inget svar och gav upp hoppet om en fortsatt trevlig kväll. Mamma ringde och jag ville mest hem. Så fick det bli.
Idag; söndag, regn.
Jag ligger under mitt täcke och lyssnar på mewithoutYou och saknar David och Piteå.
use my hands to use my heart
Ibland känner jag att världen kanske borde avskaffas lite.
Allt jag kräver är lite jävla uppskattning, lite tacksamhet för det man faktiskt gör och inte bara en jävla massa skit för det man inte gör. Det finns som ingen anledning att ens anstränga sig mer om allt man får i gengäld är muttrande och sura miner. Eller ännu värre; fördärvande av det man lagt tid på. "Mamma, det behövs dammsugas igen nu."
Har drömt om adressändring och spisfläktar inatt. Jag borde ha skrivit mig i Piteå för längesen. Jag gör det nog idag. Får det överstökat och bara stryker ett stort jävla svart fett streck över allt annat. Re-fucking-boot. Tack.
Nu ska vi se... dagens datum.. 21 juli. Det var väl det jag misstänkte.. Idag spelar Converge i Stockholm och jag är inte där. Jag dör lite. Ganska mycket. Det finns ställen jag vill vara på och Sveg är inte ett av dem. Det står snarare ganska högt upp på listan över ställen jag inte vill vara på.
Där jag vill vara
Stockholm
Hos Micho
Franska landsbygden
En jättejättejättestor stad
Vid havet
Piteå
(valfritt tillbehör: fina människor, sol och cykel)
Där jag inte vill vara
Sveg (läs Härjedalen, läs hela mellersta Sveriges inland)
En finlandskryssning
Finnmarken
Båstad
Konsum
(valfritt tillbehör: fylla, motvind och punktering)
i tend to disappear, here and there.
Jag satt och tänkte att jag skulle skriva ett sketalångt inlägg här idag. För jag hade endel att dela med mig av har jag för mig, men jag orkar inte. Jag är för trött i både kroppen och själen. Coop tar knäcken på mig.
every thought a thought of you
Efter att ha tillbringat några timmar på konsum (läs fyra) så drar jag hem och inskaffar ungefär 100 vuxenpoäng genom att laga tillräckligt mycket middag för att kunna göra tre matlådor. Samtidigt som jag står och reder kräftsås så använder jag mina superdatorskillz för att hjälpa en förtvivlad vänninna till min mamma som har problem med datorn, mutiltasking som aldrig förr alltså. Sedan byter jag om och känner att lilarosa superhjältetröja känns helt rätt en dag som denna. Jag beger mig till Malin som befinner sig hos Micke och väl där kommer katten Maggie in med en levande mus i munnen. Superhjälte som jag nu är drar jag på mig ett par handskar, kryper runt på golvet och jagar fatt på den stackars musen för att sedan lämna den ute i naturen att dö i fred utan en nedrans katt som leker "du-kan-inte-rymma-men-du-kan-ju-försöka" jävlas med den i dess dödsplågor. Väl ute och går med Malin så passerar vi ett hus där en vit bil står utanför och till min förskräckelse har ägaren glömt lyset på. Knackar på dörren till huset där bilen står parkerad och informerar ägaren om vad jag upptäckt. Bilägaren blev jätteglad. Om det var superhjälte-tröja eller inte som gjorde det får vi kanske aldrig veta, men idag har jag varit så jävla snäll att det räcker för hela veckan. Eller iaf tillräckligt många vuxenpoäng för att kunna äta godis till frukost resten av veckan.
fightmusic
Jag är så jävla less nu. Jag vill fan bara ta mitt jävla pick och pack och dra. Hade jag inte behövt pengarna från jobbet hade jag fan gjort det också. Malin skulle förstå.
För vad fan ger folk rätt att bara vara så jävla oeftertänksamma och respektlösa. Fyfan. Jag försöker landa någonstans i den mentaliteten, men det går fan inte. Jag gör mitt jävla bästa för att inte bry mig om, något alls. Men ibland rinner det fan över i den där berömda bägaren. Så sluta häll mer än vad fan som får plats.
Igår regnade det så jag trodde hela sveg skulle flyta bort. Det kunde det väl ha fått gjort också? Landat någonstans i södra Europa och bah "Bonjour mademoiselle! Baugette?" Ja fucking tack.
you got me on the outside looking in
Sitter här mätt på grönsaker och tänker att jag verkligen vill se tredje Twilight-filmen. Jag kan ju inte låta bli att älska skiten på något jävla vänster. Egentligen känns det fruktansvärt inte coolt och jävligt ojag att säga att jag skulle älska de där nedrans filmerna, men det är lite som med Manowar; med en gnutta självdistans så är det skiten liksom. Det roliga och det fantastiska ligger nog i att filmerna är gjorda av i princip bara tjejer. För filmerna är så jävla tjejiga att man vill spy och varje gång någon hunk i bar överkropp öppenbarar sig så vet jag inte om jag ska skratta eller dreggla eller gråta eller vad man nu ska göra liksom. Det är något med de där filmerna som får en att överge allt det man tyckte och tänkte innan man tryckte på play och bara... älska allt i filmerna istället.. Däribland halvnakna vargsnubbar, glittrande vampyrpojkar och ohämmad kärlek. Helt jävla fantastiskt. Och när man är klar och stängt av. Då är allt som vanligt och man skulle inte ens titta åt vargsnubbarnas och vampyrpojkarnas håll om de så ens stod direkt framför en. Det är liksom roligt. Med en gnutta självdistans så. Jag måste nog se nya Twilight.
walk idiot walk
Sitter här och lyssnar på Hives och Tick Tick Boom och mår ganska bra. Är fruktansvärt trött dock. Idag har varit en ansträngande dag. Har suttit i en stol i sex timmar och förundrats över hur mycket pengar folk är beredda att betala för skit. Jag har varit på auktion med min mamma. Lite fynd har vi gjort. Jag ropade t.ex in en jävla massa tallrikar med brunt "tryck". Vi åkte halv tio i morse så det var fan tur att jag bestämde mig för att gå hem tidigt och inte dricka mer öl igår. Insåg där vid tolv att jag inte alls ville det där med Björnfest. Superfyllekalas för alla åldrar. Jävligt kul. Not. Antingen så vill man bara ha en anledning att vara skitfull eller så vill man bara ligga, det är nog de enda anledningarna till varför folk var ute på sveg igår och i fredags. Jag vill varken eller.
oh comely
HEJ!
Gammal, jag vet. Men inte mindre bra för det.
open wide my door.
Simon länkade en artikel om en tvåhövdad kalv som fötts i Egypten. Den har två separata hjärnor, men bara en kropp. Jag skulle kunna skriva ett jävligt långt inlägg om själen och mina funderingar över dess relation med kroppen, men jag orkar inte just nu. Istället tycker jag du kan lyssna på den här låten.
Ignorera kvantiseringsbruset.
no one beyond here
Idag är det skitvarmt ute. Det blåser och solen går i moln stup i kvarten, men det är ändå skitvarmt. Jag är inte säker på att jag gillar skitvarmt. Man blir bara sådär... svettig. Och vem fan gillar när kläderna klibbar mot kroppen. Jeans som är tajta redan innan man svettas sitter jävligt tajt då. Å andra sidan så är jag inte säker på att jag gillar skitkallt heller. När byxorna är så tajta att man omöjligt kan ha långkalsonger under och man ändå måste knata iväg till skolan i 30 minus. Låren blir som två stora isklumpar. Två isklumpar mellan knän och höfter. Det är lite skumt det där att tappa känseln liksom... mittemellan två kroppsdelar som man faktiskt kan känna. Okej att tappa känseln i tårna eller fingrarna eller näsan, för där tar det iaf slut. Det finns liksom inget mer efter tårna eller fingrarna. Men låren. Njaaaa. Då blir man som på två olika ställen samtidigt utan att de som sitter ihop. Vad fan är det där emellan just då liksom? För jag vill gärna tro att man defineras av det man känner eller det man tänker eller kanske det man gör. Fast man gör ju för att man tänker och man tänker för att man känner. Och om man inte känner.. finns man då? Fast det har nog inte med känsel att göra alls, utan med känslor. Känsel och känslor. Det är allt annat än samma sak. Det ena beror på det andra. Har man känsel om man är förlamad? Eller.. Det finns ju människor som faktiskt inte kan känna sin kropp alls. Fast de måste ju fortfarande ha känslor och kunna känna dem. De måste ju också kunna känna smärta av svek eller kärlek eller död. Eller sånt där pirr av lycka. Själen har nog också känsel. Jag undrar om den också kan bli förlamad. Kanske, men hur. Jag misstänker ju starkt att vanlig kyla eller massive blood loss inte biter på själen. Där krävs det mer än sånna ytliga saker. Det kan vara kallt utan 30 fysiska minus I say. Förfryser man själen genom att aldrig tillföra den där känslomässiga värmen kanske? Hur vet man om man har förfrusit själen när det inte känns? Det är det där med känsel och känslor. Ibland tänker jag att man inte behöver känsel alls för att kunna känna. Mindfuck. Mind fucking. Fucking mind. I don't fucking mind. Eller jo. Det gör jag ju. För jag känner. Jag kan inte direkt definiera känseln av min egen kropp dock. Det kan nog ingen. Förutom när det gör jävligt ont. Nu var vi där igen med definition genom känsel. Fast om man koncentrerar sig. Om man faktiskt tänker på HUR det känns att sitta på en stol, skriva på tangentbordet, gå på en stig eller hålla en sten i handen. Det är kanske då man känner att man faktiskt finns och lever. Jag vill, jag vill fucking leva. Ska bara känna efter först.
smiling at strangers at trains
Men goddamn. Det är påväg tillbaka nu tror jag. Den där inspirationen som varit på vift ett bra jävla tag. För det kliar i fingrarna igen och ord och meningar bara är där. Som det brukade vara. Det finns nog en del som skriker. Sånt som man faktiskt måste ge något slags uttryck för. Ibland är jag arg, ibland är jag ledsen och ibland är jag bara jätteglad. Och jag vill känna. Jag vill känna nu.
asleep on a sunbeam
Det är som när det regnar stenar. Man gör sitt bästa för att skydda sig för det gör ont att få stenar på sig. Men när det har slutat då kan man hitta den allra finaste stenen på marken och plocka upp den.
Över/ut
