songs sound much sadder
Sockerdricka i fucking hjärtat och fryser ihjäl gör jag också. Kan nog påstå att jag känt mig bättre.
this is autumn
Det där med livet kändes himla trevligt och värt ett tag. Det är alldeles för tvära kast nu. Jag tänker ofta att man bara kanske kan stanna kvar i det där varma och fina och fluffiga som känns som sockervadd och som bah är överallt. Att man kan ligga kvar en stund till och bara.. dra sig. "Nej, jag vill inte kliva upp. Bara en liten stund till." Bara en liten stund till. En liten stund liksom. Men världen tycker annorlunda och sparkväcker en till den gråaste dagen någonsin.
rebuild! restore! reconsider!
Och där var NolleP slut och skolan tar fart imorgon. Tack och lov säger jag. Phösargrejen var rolig, men fyfan i helvete vad jag och Simon har slitit hårt. Först där, sist därifrån nästan varje dag. Nu har jag tappat rösten utan någon egentlig anledning, har säkerligen gått ner två-tre kilo och vill mest krypa in under en sten och ligga där några månader. Jag tänker lite som en igelkott, gräva in sig i en lövhög och sova hela vintern. Gå i ide kallas det visst. Men hur fan skulle det se ut egentligen? Vuxen människa som man faktiskt ska föreställa.
Snart fyller jag ju år också. 21 år gammal ska man bli har jag hört. Den där berömda födelsedagen som ska firas och grejer. Vet inte hur jävla sugen jag är. Känner mest att några fina ord och lite kaffe på sängen räcker mer än väl. Annars brukar ju födelsedagar förknippas med någon slags fest som oftast involverar alldeles för mycket alkohol. Been there, done that. Jag behöver inte det längre. Blir hellre full på livet.
let's hear that string part again
Tillbaka i Piteyo. Skulle på Coop Forum och köpa mat.
Gick till Carlings och köpte en klänning istället.
to whatever makes me love you more
Befinner mig numera i Sthlm och har någon minut över i min systers lägenhet. Idag har jag fikat med Såfy. Det var trevligt. Och kändes behövligt. Tack för det. Snart ska jag bege mig mot Ekerö och någon slags mini-kräftskiva hos Alex. Gustav och David kommer också vara där. Jag gillar.
tonight we feel alive
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja nu. Allt gick så jävla snabbt och helt plötsligt hann jag inte ens klaga på att Sveg är sämst innan jag är på väg härifrån. Imorgon. Tolv noll noll beger jag mig. Lämnar Sveg, för en väldigt lång tid framöver. Det känns fruktansvärt bra. Lite för bra kan man tycka. Jag kommer såklart sakna Malin och hemma liksom. Men. Nej. Jag vill inte vara kvar. Jag vill inte komma tillbaka. Kan jag så stannar jag borta.
Tar någon slags omväg förbi Stockholm på vägen mot norrbotten och Piteå. Andas ut lite. Slappnar av och får leva på riktigt igen. Dricker någon kopp kaffe, strosar och träffar folk jag saknar. Vet inte riktigt om jag ska tacka Sveg för den här tiden. Känner inte riktigt att det finns mycket att tacka för. Så jag skiter i det.
after afterall
En dag till på konsum. Sex timmar. Sen äre slut. Inga fler jävla PLU-nummer och inga fler arga kunder som fått betala 1kr för mycket för tomaterna. Nu slutar jag vara fucking övertrevlig.
Så där så man vill spy bara man tänker på't.
Två nätter till i mitt barndomsrum, två jävla nätter. Det ska jag nog kunna klara av. Sen drar jag. Hej då Sveg liksom.
En tripp förbi Stockholm och fint folk. Och sen, flyg till Luleå och taxi till ankars. Hej Piteå!
Hemma. För jag bor faktiskt där nu. Har efter fem år på vift hemifrån faktiskt lyckats flytta officiellt också.
GO ME!
the hardest part
Idag hittade jag en trollsländas vinge. Den vingen har tjänat sitt syfte under en endaste dag. Jag hoppas att vingen inte föll av alltför tidigt och jag hoppas att sländan fick flyga högre än många någonsin får. Om så än bara för en dag. Jag slås av dess bräckliga perfektion. Linjerna i mina händer är kaos i jämförelse. Visst är det ganska fantastiskt ändå? Alltet. Livet. Världen. Det svåra är nog inte att upptäcka det, utan att faktiskt se det.
