i've got your number
Det är konstigt det där. Att vara på fest, ha hur trevligt som helst och bara njuta av att vara vid liv. Sen går man till att känna sig fullkomligt malplacerad, inte veta vart och hur man ska vara, inte veta vart man ska titta och bara gå hem liksom. Ikväll var en sån kväll, men hey.. jag snyltade iaf till mig gratis brieost.
clockworks of tomorrow
Det är något speciellt med communitys. Och nu menar jag inte facebook, där man inte har något tufft användarnamn att gömma sig bakom. Och ingen egen sida man kan fylla med i princip vad man vill för att ge intrycket av den man vill vara. Nej jag pratar om helgon, lunarstorm, skunk.. ni vet? Där man är precis den man utger sig för att vara. Facebook är bra på sitt sätt. Det ska det verkligen ha, men det saknar en viktig sak; anonymitet.
Jag brukar hänga på helgon. När jag tycker facebook stormar för mycket då är det ett trevligt ganska tyst ställe att krypa in i. På helgon väljer jag helt själv vilka bilder som ska finnas på mig. Jag väljer och utformar själv det folk kommer se när de besöker min profil. Och jag väljer helt själv om jag vill avslöja mitt riktiga namn. På helgon är jag egentligen ingen mer än "knapert" liksom. Och även det kan jag ändra i tid och otid. Det här gör att helgon och liknande communitys bjuder in till att lära känna varandra, och det är inget konstigt att skicka alldeles för långa mejl om allt och ingenting till främlingar. Det är nog det finaste, att logga in och hitta ett mejl i sin inkorg, från någon man egentligen inte alls känner, mycket längre än något ens "riktiga" vänner på facebook någonsin knopat ihop.
all the world is mad
En sån där dag då man inte riktigt borde ha klivit upp. Man sitter helt paralyserad på toastolen och tänker "vad fan ska jag göra nu?". Sen spiller man kaffe på golvet och trampar i det. Sen har man inga kläder som känns bra. Dessutom känns huden konstig och stram överallt. En sån där dag som man önskar aldrig infann sig liksom. En sån dag är det idag. Och snart ska jag gå till skolan och stirra på en skärm med Logic i fyra timmar. Jag undrar hur det ska gå jag.
i'm a statue baby. knock me out!
Hipp hipp! Hurra! Hurra! Hurra! Idag fyller jag år. 21 år närmare bestämt. Numera får jag ta körkort för tung motorcykel och köpa sprit i Usa. När jag nu skulle vilja det.
Imorse slog jag på stort och gjorde äggmackor till frukost. Vill här också tacka min kära mor som lärt mig oortodoxa sätt att alltid koka perfekta ägg. Full fräs på plattan och 15 minuter på timern. Perfect result - every time; oavsett antal ägg, oavsett mängd vatten och oavsätt spistyp. All hail!
Sen öppnade jag paketet jag fick igår på posten som jag vuxet nog avstod från att öppna när jag fick det. Typ en miljon vuxenpoäng på det då! Kan ju dock erkänna att det krävdes ungefär all självdisciplin jag kunde frambringa. Jag är nämligen den som öppnar paket innan julafton och sen slår in dem igen, bara för att jag är så jävla nyfiken. Men den här gången fick det räcka med att skaka och lyssnar lite. Anywho! M-Audio Fast Track Pro är nu i min ägo. Tackar och bockar. Tror jag ska köpa Korg Kaossilator som en present till mig själv och sen ska jag ha kul! Gooooo!
Det absolut finaste med att fylla år dock. Det är den groteska mängden människor som trängs på ens wall på facebook. De som helt plötsligt minns att man existerar, bara för att internet påpekar att HEY! HON FYLLER ÅR! Bara sådär så har man fått en 50 grattisönskningar. Damn jag visste inte att jag hade så många vänner liksom. Har inte riktigt tagit någon ställning till det fenomenet än.
Nu ska jag hälla upp ett glas rött och begrunda min mogna ålder.
living dying living dying everyday
Det handlar så himla mycket om att inte jäkta fram och mot. Att hitta sin plats liksom. Veta vem, vad och hur man faktiskt vill och vågar vara. Ibland tror jag att jag vet vad jag är. Jag får för mig att jag glömt och avslutat det där kapitlet om självtvivel, osäkerhet och misstro. Sen kommer jag på mig själv. Stå där, sitta där, huka där och bara inte alls vara det jag trodde. Vara det jag inte vill vara liksom. Och man inser att man bara gömmer sig. Kryper in bland beprövade metoder och flyter med och hoppas att det aldrig ska skina igenom liksom, men det gör det. Jag tror att det är dags nu. Att börja om från början. Ransaka sig själv, titta sig själv i spegeln. Börja om och gräva. Gräva mycket djupare den här gången. Bubbla upp till ytan på riktigt. Känna på riktigt den här gången. Man måste nog våga det. Se människor i ögonen, låta solen skina in och lovsjunga faktumet att man iaf lever.
cross your fingers
Kurerar mig mot bakfylla, ångest och förkylning på samma gång. Mandelbiskvier, mentholnässpray, kaffe och kent. Ser ut att bli en dag det här också. Därmed inte sagt vilken typ av dag. Känner mig inte riktigt vid liv än. Sitter mest och känner mig tung. Valpejlar har jag gjort också, en hel del faktiskt. Det börjar nog klarna lite nu faktiskt. Jag vill göra något. Orkar inte sitta i min lägenhet längre, men jag är sjuk och mina vänner gör vettigare saker. Och nu bah "Jag vill ha din ryggrad här!" Så jävla tafatt alltså.
fightmusic
Tillagar för tillfället veckans första riktiga middag(...). Ungsstekt lax, pasta och blomkål/purjolökssås. Starkt jobbat.
control
Lägger någon slags ansiktsmask. Luktar kladdkaka och hoppas på att bli ren och fin på riktigt. Kan inte röra en min och ser ut som en väldigt gammal neger.
hits her like a sunrise
Ett glas rött i handen. Smycken för 20 000 på kroppen. Gone in 60 Seconds på usb-minnet. Hoppas på en helkväll utan tårar och knäckta revben.
