tonight we feel alive
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja nu. Allt gick så jävla snabbt och helt plötsligt hann jag inte ens klaga på att Sveg är sämst innan jag är på väg härifrån. Imorgon. Tolv noll noll beger jag mig. Lämnar Sveg, för en väldigt lång tid framöver. Det känns fruktansvärt bra. Lite för bra kan man tycka. Jag kommer såklart sakna Malin och hemma liksom. Men. Nej. Jag vill inte vara kvar. Jag vill inte komma tillbaka. Kan jag så stannar jag borta.
Tar någon slags omväg förbi Stockholm på vägen mot norrbotten och Piteå. Andas ut lite. Slappnar av och får leva på riktigt igen. Dricker någon kopp kaffe, strosar och träffar folk jag saknar. Vet inte riktigt om jag ska tacka Sveg för den här tiden. Känner inte riktigt att det finns mycket att tacka för. Så jag skiter i det.
Kommentarer
Trackback
