verkligeningenblogg

Sitter här mätt på grönsaker och tänker att jag verkligen vill se tredje Twilight-filmen. Jag kan ju inte låta bli att älska skiten på något jävla vänster. Egentligen känns det fruktansvärt inte coolt och jävligt ojag att säga att jag skulle älska de där nedrans filmerna, men det är lite som med Manowar; med en gnutta självdistans så är det skiten liksom. Det roliga och det fantastiska ligger nog i att filmerna är gjorda av i princip bara tjejer. För filmerna är så jävla tjejiga att man vill spy och varje gång någon hunk i bar överkropp öppenbarar sig så vet jag inte om jag ska skratta eller dreggla eller gråta eller vad man nu ska göra liksom. Det är något med de där filmerna som får en att överge allt det man tyckte och tänkte innan man tryckte på play och bara... älska allt i filmerna istället.. Däribland halvnakna vargsnubbar, glittrande vampyrpojkar och ohämmad kärlek. Helt jävla fantastiskt. Och när man är klar och stängt av. Då är allt som vanligt och man skulle inte ens titta åt vargsnubbarnas och vampyrpojkarnas håll om de så ens stod direkt framför en. Det är liksom roligt. Med en gnutta självdistans så. Jag måste nog se nya Twilight.