verkligeningenblogg

Vit flagg, och jag tänker faktiskt ge upp nu. Sveg, jag förklarar härmed ditt och mitt krig avslutat. Du vinner. Jag kanske överlever. Jag kanske går sönder. Man vet inte, man kan bara hoppas att sömmarna håller. Jag slutar kämpa emot nu iaf och låter mig istället invaggas i något slags ingenting. Driver med, driver in, driver ut. Och sen, kommer jag nog inte tillbaka. Det är inte värt det lilla det ger eller tar.

Det är lika bra att bara finna sig i att man är här nu dock och kommer behöva vara här i ungefär en månad till. Jag väljer att gå till konsum nu i några veckor, tjäna några kronor.. Jag hänger med de som är här, som jag fortfarande vill umgås med och som fortfarande kanske vill umgås med mig ibland. Och sen åker jag till Piteå igen. Där jag faktiskt kan och vågar leva exakt som jag vill. Där jag faktiskt vill våga leva. Lika bra att bara acceptera att det kanske inte är det som inte förändrats utan det som faktiskt har förändrats som spelar roll. Jag tror jag har växt ifrån dig nu Sveg. En gång för alla.