verkligeningenblogg

Idag har jag sytt. Hela dagen. Jag har jobbat på min mantel och sytt fast mitt phösarnamn i A Clockwork Orange-font. Det blev jävligt bra om jag får säga det själv. För ja, jag ska ju vara sånnadäringa phösare. Det innebär att jag får gå runt i solglasögon och mantel i över en vecka. Dessutom får jag ha ett coolt namn som alla måste kalla mig för. Egentligen är det nog mest mantel-grejen som lockar. Jag känner mig redan fett tuff när jag struttar runt i manteln här hemma. Helst skulle jag nog vilja ha ett svärd också. Och springa runt och ropa "steel is on my side" i tid och otid. Men någonstans kanske gränsen måste gå? Eller....?

Häromdagen råkade jag se typ.. tio minuter av Legend of the Seeker på 6:an. Sen ville jag dö, eller iaf döda den idioten som skrivit skiten. Tv-serien alltså. För den är baserad på en serie fantasyböcker som är riktigt bra, men någon har bestämt sig för att ta den serien och skriva om den helt så den passar tv. Så jävla inte okej. Under de här tio minuterna som jag såg så har de lyckats hitta på att det finns någon sjukdom som tar kål på alla, huvudpersonen har tydligen en syster, skrinen som de första böckerna handlar om är helt plötsligt på samma ställe och innehas inte av rätt person, Denna har inte blivit dödad med den vita klingan, Rahl ser absolut inte ut som beskrivet i böckerna.. osv. Det är jävligt mycket viktiga saker som bara inte är som det ska på väldigt kort tid. Som sagt, jag ville dö. Jag hatar fan folk.

Igår var jag och klättrade på en skitstor sten med Basti, Jakob, Manne och Kaj. 

---

Över/ut/Malin