från och med nu
Nu för tiden kan jag lätt sova 13 timmar om jag får. Inte för att jag vill och inte för att jag är ovanligt trött. Det liksom bara blir. Jag vaknar 14.00 när jag inte ställer klockan och är knappt utsövd. Känns som om detta har någon djupliggande anledning och jag skulle gärna vilja veta vad den är. För jag gillar inte att vakna så sent.
Är just nu uppklädd och rödvinsdrucken. Vet inte riktigt vad den här kvällen ska bjuda på. Vet inte ens om den kommer bjuda på något alls. För snart ger jag upp. Slutar vänta och kryper ner i sängen istället. Livet är nog en enda lång väntan. På vad vet jag inte riktigt. Men jag väntar. På något som känns.
Kommentarer
Trackback
