clockworks of tomorrow
Det är något speciellt med communitys. Och nu menar jag inte facebook, där man inte har något tufft användarnamn att gömma sig bakom. Och ingen egen sida man kan fylla med i princip vad man vill för att ge intrycket av den man vill vara. Nej jag pratar om helgon, lunarstorm, skunk.. ni vet? Där man är precis den man utger sig för att vara. Facebook är bra på sitt sätt. Det ska det verkligen ha, men det saknar en viktig sak; anonymitet.
Jag brukar hänga på helgon. När jag tycker facebook stormar för mycket då är det ett trevligt ganska tyst ställe att krypa in i. På helgon väljer jag helt själv vilka bilder som ska finnas på mig. Jag väljer och utformar själv det folk kommer se när de besöker min profil. Och jag väljer helt själv om jag vill avslöja mitt riktiga namn. På helgon är jag egentligen ingen mer än "knapert" liksom. Och även det kan jag ändra i tid och otid. Det här gör att helgon och liknande communitys bjuder in till att lära känna varandra, och det är inget konstigt att skicka alldeles för långa mejl om allt och ingenting till främlingar. Det är nog det finaste, att logga in och hitta ett mejl i sin inkorg, från någon man egentligen inte alls känner, mycket längre än något ens "riktiga" vänner på facebook någonsin knopat ihop.
Kommentarer
Trackback
