at the end of the world

Man glömmer så lätt. Man växer upp och tror att man växer ifrån. Det är så jävla tråkigt att växa ifrån. Från och med nu ska jag bara växa in i. Utöka mitt mentala omfång och bara ta in. Allt. Växa ikapp. Kanske vänta in. Vet inte vart jag vill komma med det här alls. Känner mig bara så uppgiven och ledsen över att saker kan gå så jävla fel så himla snabbt. Och jag vet inte hur fan jag ska bete mig i den frågan just nn. Borde jag ringa? MCR är något man glömmer en stund och sen bah hör man dem igen och minns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0