verkligeningenblogg

Jag älskar att gå. Bara gå gå och gå. Dit fötterna vill och inte fundera så mycket på hur långt det blir eller vad klockan är. Bara gå. Inte känna efter om man är trött och inte känna efter om man har ont i fötterna. Det tar man sen. Ikväll har jag gått i två timmar. Vet inte hur långt, men det var skönt. Man hinner tänka på så mycket på två timmar samtidigt som jag inte kan minnas en enda konkret tanke. Bara stora moln av tankar. Inga konkreta slutsatser so far. Men det känns bra med molnen iaf. Moln är bra tror jag. Försöker klura ut vad jag känner och vad jag vill med allt. Jag vet iaf att jag känner och jag vet att jag vill.