comin' home
Jag vill bara säga förlåt. Förlåt. Jag krymper ihop nu. Fan. Jag har varit så jävla dum och inte sett. Inte förstått att jag kunde förminska mig själv så. På din bekostnad. Det är så jävla fel. Fel. Mitt fel. Förlåt.
on my own
Befinner mig för tillfället och för en tid framåt i Sveg. Sveg har hittills behandlat mig väl. Inget alls har hänt. Jag följde med mamma och pappa till stugan igår. Mamma målade och jag flyttade stegen. Idag har vi ätit glass på Svegs nya glassbar. Jag ska förresten ta körkort. Det var då fan på tiden kanske du nu tänker. Ja det var det. Jag räknar med att ha tagit skiten innan juli är helt slut. Insåg helt plötsligt att det var självklart, det fanns ju bara det jag kunde göra i sommar. Ungefär. Så jag och Matte har nu tagit i hand, han har nämligen inte heller något såntdäringa körkort, på att fixa det i sommar. Jag planerar att vinna den striden och fullfölja mitt löfte. Blir jävligt bra. Sen hörde jag att Piteå var ett bra ställe att hänga. Så får det bli.
god & satan
Vad jag borde göra:
- Plugga
- Plugga
- Ta tag i livet
Vad jag gör:
- Spelar MS Röj
- Kollar på kriminalserier
- Väntar
-----------------------------------------------
the fish dance to the ripples of us.
lionheart
Idag såg jag en igelkott.
Hejdå.
hurricane
Okej okej. Jag ska uppdatera. Det var då ett jävla tjat. Jag har groteskt mycket att göra hela dagarna. Sådär mycket att man måste prioritera bort andra viktiga saker för att hinna med viktigare grejer. På söndag nästa vecka tar jag flyget till Stockholm och praktikperiod. Ska bli så jävla kul och så fruktansvärt skönt. Nu på söndag börjar SMASK och jag kommer i princip bo på Norrmalmia. Så därför har jag nu införskaffat schyssta arbetsbyxor att bo i, dessutom har jag lagat mat för en hel vecka så jag ska slippa svälta. Kul. Eh. Nu orkar jag inte mer. Hejdå.
vi är bara instinkt, bara djur, och allt är lögn
Räknade nyss alla mina t-shirtar/tröjor. Alltså sånna där tröjor som är som t-shirtar fast inte direkt t-shirtar. Jag har 110 stycken. Och då har jag inte räknat med alla linnen. Då är vi säkert uppe över 130. Det har nu nått den gränsen då jag antingen måste utöka klädförvaringen eller rensa ut. Jag kan för tillfället inte ha alla kläder rena samtidigt, för då får de inte plats. Jag tänker rensa. Har kvar så mycket kläder från svunna tider som jag egentligen inte ens vill minnas. Jag försökte börja idag. Köpte svarta sopsäckar och förberedde mig mental. Längre kom jag inte. Kunde inte ens förmå mig till att ens börja sålla för att sen ångra sig. Nej nej. Jag mådde illa bara vid tanken på att behöva rangordna och välja bort vissa saker. Det finns så mycket i alla ens saker. Så mycket man minns. Så mycket av ens liv liksom. Ska man behöva välja bort hela minnen? Jag tror det. Hur länge har jag råd att minnas skiten liksom? Imorrn måste det bli av. Imorrn måste iaf startskottet gå av. Så är det. Det här är ohållbart. Jag vägrar begränsa min person i vad jag har. Så imorrn ryker det och förhoppningsvis står jag kvar precis som jag står idag.
vänder andras kinder till
Dålig dag. Dålig dålig dag. Sånna där som man har ibland. Ingenting känns sådär rätt och bra. Man är inte sugen på någon mat alls och inga kläder sitter som man vill. Man vaknar alldeles för tidigt av att någon granne väsnas. Man upptäcker att en annan granne slängt ut sitt vardagsrumsbord genom fönstret under natten och blir sådär lagomt irriterad. Och sen bestämmer man sig för gå i krig mot världen. Fuck off and die liksom. Nej fan vet någon vad. Inte ens smörgåstårta och marängswisch kunde få mig på bra humör idag. Jag förlorar i Fyra I Rad och blir sämre och sämre på MS Röj. Tänker att Kent får hålla mig lite sällskap ikväll. Kent – Minimalen
i'll be a killer whale
Idag är det lördag och jag är på konstigt humör. Känner mig tom. Samtidigt som jag känner att den sista droppen innan bägaren rinner över kom för väldigt längesen. Jag försöker komma på något bra sätt att hälla ur lite. Samtidigt försöker jag komma på exakt vad som ska hällas ut också. Det är nog den där bottensatsen som finns kvar. Som jag sparat på lite för länge nu. Drar ut på det. Kan inte göra mig av med det. Tror det ligger i någon slags trygghet. Jag vet hur det smakar och jag kan min egna reaktion på just den smaken. Det är farligt med nya smaker. Det är spännande med nya smaker. Jag tänkte att jag ville smaka på livet. Men istället är jag mest på konstigt humör. Vill kittla alla sinnen med nya upplevelser samtidigt som jag bara vill att någon halvkass amerikansk action ska gå på tv ikväll så jag har något att göra. Livet alltså. Vet inte riktigt hur jag ställer mig till det just nu. Återkommer med det.
vibrancy
Purjolök alltså. Det är verkligen den absolut bästa löken som finns. Har du en tråkig maträtt? Tillsätt lite purjolök och vips förvandlas vilken tråkig maträtt som helst till värsta festmåltiden. Personligen har jag alldeles nyss snott ihop äggröra som faktiskt är ganska tråkigt ändån, men så fick jag den briljanta idén att bygga i lite purjolök. Kan vara den bästa impulsen i matväg jag fått på väldigt länge. Purjolök; löken bland lökar everywhere!
Jag har börjat läsa en bok om universum som jag ropade in på auktion i somras. Den är från 1988 och väldigt intressant. Läste om universums storlek och stjärnhimlens utseende och dess förändring igår. Det sätter verkligen perspektiv på saker och ting. Man kan tycka att vårt solsystem är stort. Visst, i jämförelse med en själv så ligger nog Pluto fruktansvärt långt bort, men sätter man det mot hur långt det faktiskt är till nästa galax.. då har inte vårt solsystem mycket att sätta emot. Det får en att känna sig jävligt liten alltså och man undrar vad man egentligen spelar för roll? Sen inser jag hur jävla tacksam jag ska vara för att just jag finns på just den platsen jag finns idag och att jag faktiskt kan tänka och filosofera kring de frågorna. Dessutom spelar ju jag roll för mig själv och förhoppningsvis även för de människor jag väljer att omge mig med. Rymden är sjukt stor, men har ändå en begränsning i sin oändlighet. Jag däremot kan vara exakt så stor som jag själv väljer att vara och det är större än vilken jävla oändlighet som helst.
this side you've never seen
Har just städat badrummet. Eller man kanske borde kalla det duschrummet när man inte har något badkar? Jag vet inte. Det blev rent iaf och nu luktar det tallbarr. Senaste dagarna har spenderats med att försöka ta sig igenom ett pluggberg som fortfarade känns lite övermäktigt. Gör mitt bästa och försöker trycka in lite av livet där emellan. Här om dagen var jag på någon slags "lär-känna-tv-folket-som-ska-se-till-att-smask-2011-fastnar-på-film"-träff. Det var intressant. Vi körde speeddating där vi stod i två ringar och hälsade på alla. Pratade med en kille som tydligen gått gymnasiet i Östersund samtidigt som mig, men som jag aldrig sett. Kul grej. Min tamagotchi har dött. Kan inte förstå exakt vad jag gjorde för fel heller, för den mådde svinbra och sen när jag vaknade här om dagen.. då var den död. Inte ett dugg kul faktiskt. Så nu ger jag upp den. Får ge tid och kärlek till något annat istället. Har beställt en ny telefon som kanske kan få äran att uppta min dyrbara tid. Tänkte att fan, minst ska ha störst och beställde en HTC Desire HD. Idag köpte jag leverpastej. Det ser jag fram emot. Just nu lyssnar jag på det här. Det borde du också göra. Himlakropp – Ode
i outta be on my way right now
Nytt år. Nya möjligheter. Och oj vilka möjligheter sen! Lovade mig själv att bli bättre på att bädda. Sådär, som man bäddar får man ligga. Eller som man ligger får man bädda. Vet inte riktigt. Såhär års kryllar alla bloggar av tillbakablickar på året som gått. Sånt pysslar inte jag med. Väljer att se framåt istället. Skålade in det nya året i Stockholm och tänker att om det börjar med något nytt så kan det fan fortsätta med något nytt också. Sagt och gjort, lägger gamla tankar på hyllan, avslutar kapitel och går vidare.
Fick en Tamagotchi med senaste Kalle Anka som jag numera sköter om. Jag tror den heter Kalle-Kurt. Just nu är det mest ett digitalt grodyngel som ser sådär oförskämt glatt ut. Jag ger den lite kärlek och tid och hoppas att den överlever, utvecklas till en groda och inte rymmer hemifrån. Det är trevligt med sällskap.
welcome home
Jullov. Eller ja. Något som iaf kan liknas vid det. "Självstudier" på hemmaplan. Nej förresten, bortaplan. Jag vägrar "bo" i Sveg numera. Faktiskt. Det tär på mig alltså. Försöker uppbringa all jävla glädje jag kan. Det går dåligt. Går mest omkring och är irriterad och en smula ledsen. Saknar Piteå. Saknar nog också det man tror man ska komma "hem" till. Men man har fel. Tror inte jag var så fel ute som jag trodde när jag spekulerade i somras. Det är nog det som förändras som spelar roll och här i Sveg är allt som det alltid har varit.
you got it all... wrong
Kan man inte bara få förlänga dygnet eller åtminstone få något superpiller som gör att man inte behöver sova? Dygnets timmar räcker fan inte till längre. Har så mycket att göra som jag aldrig kommer hinna. Man får nog skylla sig själv lite. Man får nog fan det. Och det är så svårt. Faktiskt. Kommer lite för ofta lite för mycket som en chock när jag inte kan något nu för tiden. Måste laga mat också. Men vill inte.
god's not where you hope
Oj oj oj. Jag som trodde att jag var stresstålig. Nu ska man få se på andra bullar minsann. Det trappas upp nu alltså. Snart ska jag gå och lyssna när Fredrik Stålne delar med sig av sina mixningsknep. Fint fint. Sen ska jag gå och dö lite.
rapture
Jag behöver mitt space. Behöver vara själv och bara få vara ensam bland mina egna tankar. Springa runt i slarvigt uppsatt hår och sköna tofflor. Men ibland. Då hatar jag att vara själv. Vill bara krypa upp i soffan med en vän och bara inte vara ensam. Vill dricka vin med ett skönt gäng människor. Ta del av galna upptåg och skratta tills magen vänder ut och in på sig själv. Ikväll är en sån där kväll igen. Då jag inte vill vara själv. Vill vara bland människor. Egentligen kanske det inte spelar så stor roll vilka, bara de få mig att må bra. Ibland blir det inte som man vill. Får sitta själv hemma och titta på dåliga filmer på tv. En lördagskväll liksom. Och undra. Vad fan gör alla?
covered in snow
Svag och opeppad. Allmänt jävla tråkig. Ingen bra dag, ingen bra vecka. Och det snöar jättemycket ute.
yes this is my broken shield
Jag tog i med hårdhandskarna. Gjorde något drastiskt. Kom på att "hey, min trötthet och totalta jävla omotivation kanske har något att göra med att jag snart varit veggie i fem år". Kanske kan det vara så att jag misskött min kost lite. Bestämde mig. Köpte blodpudding. Och goddamn. Är så jävla energisk idag att jag knappt hinner med. Helt sjukt faktiskt. Min mage är lite i uppror dock, men det får man nog ta. Tänker ofta att jag ska ta tag i allt sånt. Men det slutar ofta med lite för mycket ångest för att jag ska orka.
Ikväll var jag på Regina Spector-tribute-konsert. Eller. Jag satt uppe i k4 med Simon som gjorde direktmixen till tv-sändningen. Det var jättemycket folk på konserten så jag fick typ inte plats i själva salen. Det var trevligt att hänga med Simon också och han gjorde ett bra jobb.
Jag har klarat tentan i digital ljudteknik. Men jag failade tentan i Logic. Men men. Tar tag i det och fixar godkänt innan jul. Sen ska jag till Sveg och hänga med Malin. Tänker mig att det blir ett bra jullov. Vill mest krypa in under en filt med en bästis, prata om framtiden, äta lite för mycket godis utan att bry sig och bara finnas tillsammans.
från och med nu
Nu för tiden kan jag lätt sova 13 timmar om jag får. Inte för att jag vill och inte för att jag är ovanligt trött. Det liksom bara blir. Jag vaknar 14.00 när jag inte ställer klockan och är knappt utsövd. Känns som om detta har någon djupliggande anledning och jag skulle gärna vilja veta vad den är. För jag gillar inte att vakna så sent.
Är just nu uppklädd och rödvinsdrucken. Vet inte riktigt vad den här kvällen ska bjuda på. Vet inte ens om den kommer bjuda på något alls. För snart ger jag upp. Slutar vänta och kryper ner i sängen istället. Livet är nog en enda lång väntan. På vad vet jag inte riktigt. Men jag väntar. På något som känns.
och jag lämnar inga fotspår ens i sand
Vissa kan nog inte hjälpa att de är idioter. De har liksom inte tillräckligt med självinsikt för att förstå och jag misstänker starkt att intelligensen också tryter. Nu vill jag inte påstå att jag aldrig någonsin är en idiot. För det är jag. Men jag vet antagligen om det när dessa tillfällen inträffar. Eller så är vissa idioter bara för att de kan och finner något stört nöje i att de vet att andra stör sig på dem. Detta är för mig en ganska stor gåta och jag önskar att alla idioter kunde släppa sargen, komma in i matchen, klippa sig och kanske läsa någon bok om social kompetens så kanske kanske kanske jag kan överväga att tycka om dem. Lite.
ljug för mig
Vill mest gå och lägga mig. Och inte kliva upp imorrn. Sova förbi liksom. Och när jag vaknar då är det lördag. Och fredag har aldrig varit. Vet inte om jag orkar två tentor, en redovisning och sen en helkväll på kåren som serveringsansvarig när Piteås studentkår super sig halvt till döds i diverse fåniga utstyrslar. Men jag tror inte det funkar så. Mitt huvud fylls nu mest av kvantiseringsdistorsion och jag hoppas att jag lyckas urskilja något vettigt i det imorgon.
Annars traskar livet på. Vet inte riktigt vad jag ska göra faktiskt. Har tappat något. Och vet inte vad det är.
